Traditionella drycker på julen
Man får dricka vad man vill till julbordet. Det finns inga direkta etikettsregler att ta hänsyn till. Vill man dricka mjölk till prinskorvarna går det alldeles utmärkt. Det finns dock några drycker som är vanligare än andra och som har sin givna plats vid julbordet. Läs vidare för att få reda på vilka dessa drycker är.
Mumma
Mumma är en juldryck som har varit omåttligt populär under stora delar av 1900-talet. Tyvärr är denna dryck på väg ut, framför allt i takt med att vissa läskedrycksföretag gör allt större ansträngningar att lägga beslag på julen. Mumma gör du enkelt själv, men det finns också mumma att köpa på Systembolaget och i välsorterade mataffärer i jultid (då självklart med lägre alkoholprocent).
Huvudingredienserna i mumma är vin eller öl samt sockerdricka. Om du blandar öl med sockerdricka ska ölen vara av portertyp. Drycken mumma är läskande och har den fördelen att den inte innehåller så mycket alkohol.
Julöl
Det mesta på julbordet är ganska mastigt både vad gäller konsistens och kaloriinnehåll. Merparten av varmrätterna är också ganska feta. Ett utmärkt sätt att balansera den feta maten är att dricka en julöl till. Julöl är egentligen ingen speciell öl. Den innehåller inga speciella kryddor eller så. Den karakteriseras dock av en högre beska och sötma än vad som gäller för en vanlig lager och den är betydligt mörkare.
På många sätt påminner julöl om ölsorten ale, men en julöl är något mörkare och skummar dessutom mer.
Julmust
Julmusten är barnens favorit, men även många vuxna serverar sig gärna ett glas julmust både till julbordet och till fikastunderna under julen. Julmust är en läskedryck som bryggs efter samma recept år efter år. Receptet är faktiskt hemligt. Enligt uppgifter är det bara tre personer i hela Sverige som känner till exakt vilka ingredienser som ingår i julmust; förutom vatten, malt, humle och socker då förstås.
Trots att några av de större läskproducenterna trummar ut mängder av reklamkampanjer under december månad verkar populariteten för julmust inte ens kunna naggas i tanden. I december varje år dricks bortåt 50 miljoner liter julmust. Slår man ut det på antalet invånare i Sverige blir det närmare 5 liter per person.
Glögg
Glögg dricks inte till julbordet, med det är en populär dryck för julens alla fikastunder. I grunden är glögg något så okomplicerat som uppvärmt vin som smaksätts med olika kryddor. Vin som hettas upp till en sjudande temperatur har varit en populär dryck säkerligen ända sedan människan började framställa vin.
Det finns i varje fall historiska dokument från antiken i vilka recept på varmt kryddat vin finns beskrivna i detalj. Själva ordet ”glögg” kommer från ordet glödga, som betyder ”att värma upp”.
Det var under 1800-talet som glöggen blev populär bland gemene man, även om denna dryck har en längre historia än så i Sverige. Det sägs till exempel att Gustav Vasa var en storkonsument av uppvärmt vin med diverse kryddor. Till en början fanns bara vinglögg av en starkare variant samt spritglögg. Idag finns glögg med alla tänkbara alkoholhalter.
Skillnaden på julbord förr och nu
Julbordet har rötter som sträcker sig tillbaka till förkristen tid. Själva ordet ”jul” är ju också av hedniskt ursprung. Det moderna julbordet kan sägas vara en fortsättning på vikingarnas tradition att dricka julöl, som inte bara handlade om att inmundiga öl utan även omfattade mat och underhållning.
Det julbord vi har idag skiljer sig dock naturligtvis mycket från vad man åt på vikingatiden, och även under de senaste hundra åren har många förändringar skett. Vissa saker som de flesta av oss ser som självklara på ett julbord är faktiskt moderna nykomlingar.
Förkristen tid
Julölet och midvinterblotet kan sägas vara föregångare till vårt moderna julfirande. Vad som ingick i julölet förutom öldrickande är inte helt känt, men det är inte osannolikt att dopp i grytan förekom, vilket skulle göra det till det absolut äldsta inslaget på våra julbord.
Äldre tiders julbord
Endast ett fåtal rätter från äldre tiders julbord finns kvar än i dag. Dopp i grytan, lutfisk och kalvsylta är några av de fåtal rätter som fortfarande finns kvar och uppskattas av den moderna tidens människor. Andra rätter som var populära för flera hundra år sedan har mer eller mindre försvunnit helt, bland annat grisfötter och grishuvud.
Olika sorters korv var också vanligt, dock inte prinskorv. Denna uppfanns inte förrän i början av 1800-talet, och tog tid på sig för att hamna på våra julbord. Även om sylta, lutfisk och dopp i grytan fortfarande förekommer, så är deras popularitet i kraftigt avtagande, och det verkar som om de inom en generation eller två kommer att ha försvunnit helt.
Under 1900-talet
Julbordet har under 1900-talet förändrats så grundligt, att en 1800-talsbesökare knappt skulle känna igen sig. Grisfötter och grishuvud har till exempel försvunnit till förmån för julskinkan. Denna har visserligen funnits på de mest välbeställda julborden sedan 1700-talet, men var ingenting som den stora massan åtnjöt till jul.
Ett skäl till att antalet rätter på våra julbord ökat under 1900-talet är att möjligheterna till konservering kraftigt förbättrats, vilket undanröjt de flesta säsongsbetonade hindren. Julbordet har också influerats kraftigt av det mer vanliga smörgåsbordet. Inlagd sill, rödbetssallad och flera andra rätter kommer till exempel därifrån.
Köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse, som numera är en omistlig del av julbordet, blev inte vanliga rätter på julbordet förrän på 1970-talet.
Moderna julbord
Idag är de julbord som erbjuds på olika restauranger ofta väldigt varierade. Vissa rätter som uppfattas som ”måsten” brukar finnas där, såsom skinka, köttbullar och så vidare. Variationen på vad som förekommer är dock mycket stor, och julbordet kan ibland mer kännas som ett smörgåsbord.
Vilka av de nya rätter som restauranger och andra tar fram som kommer att ”fastna” är omöjligt att avgöra. Historien visar ju på att det inte finns mycket logik bakom vad som blir en del av julbordet, och vad som snabbt glöms bort.